Vinstfrågan överdriven
Låt mig börja från början. Eller åtminstone en bit tillbaka. Som miljöpartist är jag nämligen delvis ansvarig för det som nu splittrar socialdemokraternas kongress - och som även lär splittra miljöpartiets kongress senare i vår. Det de kallar "vinst i välfärden".
Förut drev kommun, landsting eller stat i princip all verksamhet inom vård, skola och omsorg. Var allt frid och fröjd? Nej, det fanns mycket missnöje och frustration, både hos anställda och medborgare.
Enda möjligheten var att klaga till verksamhetschef, förvaltning, myndigheter, politiker eller media. Valfriheten bestod i att rösta på någon annan i nästa val, kanske flera år bort i tiden. Den som hade riktigt gott om pengar kunde köpa sig ett privat alternativ, en privat läkare eller en privatskola. Valfriheten fanns för den som hade pengar.
Jag kände människor då som kämpade för att få starta förskolor och skolor. De ville ge alternativ som var bättre för barnen än det kommunen erbjöd. Kommunen vägrade. Verksamheten var deras och skulle så förbli. Oavsett hur kritiserad eller undermålig den var. One size fits all.
När privata aktörer tilläts på arenan skedde en förändring. Varför? Jo, därför att många valde något annat än den kommunala eller landstingsstyrda verksamheten. Privatägda, mysiga, omhändertagande barnmorskemottagningar blev snabbt populära. Skolor med ny pedagogik, språkfokus eller särskilda inriktningar gav fler chansen att hitta något som passade just dem. Många offentliga verksamheter klarade sig också bra, men en del valdes bort.
Jag har svårt att se något tydligare direktdemokratiskt uttryck än att medborgaren själv väljer barnens förskola eller skola, sin egen barnmorskemottagning eller äldreomsorg.
Men segregationen då? När jag satt i fullmäktige i Göteborg kritiserades valfriheten inom skolan. De välbeställda innerstadsfamiljerna var upprörda. Deras välrenommerade skolor hade hittills varit till för deras egna barn och de gillade inte alls att få konkurrens av elever från Bergsjön eller Hammarkullen. Där jag växte upp gick villabarnen i en skola och höghusförortsbarnen i en annan. Ingen kunde välja bort sin lott.
Poängen med valfrihetsreformerna har varit att skapa alternativ som är tillgängliga och öppna för alla, inte bara för dem med en tjock plånbok eller rätt folkbokföringsadress. Vinstfrågan är kraftigt överdriven och i längden självreglerande. Den som plockar ut så mycket vinst att verksamheten blir lidande kommer inte att överleva.
Visst finns det avarter, som när kommuner säljer ut verksamheter till underpris. Eller gör upphandlingar med så låga ersättningar att äldreomsorgen havererar. Och visst finns det sådant som bör vara i samhällets ägo av säkerhetsskäl, som akutsjukhus och regionsjukhus. Men i grunden utvecklar valfrihetsreformerna vårt välfärdssystem till mer medborgarstyre. Det tycker jag är bra.
Maria Wetterstrand
Publicerad i Sydsvenska Dagbladet den 5 april 2013
Omstartskommissionen
På uppdrag av Stockholms handelskammare har Maria tillsammans med ett antal andra experter skrivit ned sina tankar om hur Sverige bäst kan omstarta ekonomin efter pandemin, med fokus på klimat och miljö. Genom att satsa rätt nu byggs Sverige starkare för framtiden. Boken kan laddas ner hos Stockholms handelskammare.
Om ordet ”måste” och företagens hållbarhetsarbete
Jag fick en gång tipset av en ledarskapscoach att sluta använda ordet ”måste” när det gäller mig själv och min egen utveckling. Tanken bakom tipset är att måsten känns negativa och skapar stress. Att istället använda ord som ”vill” eller ”ska” skapar en känsla av egenmakt och hjälper oss därför att känna kraft i det vi gör.
