Industrin hotad, tusentals jobb försvinner, glesbygden avfolkas och det finns inga alternativ! Det låter precis som vanligt från regeringen när de gröna lägger förslag om miljöskatter i budgeten. Jag har hört samma sak i tjugo år och börjar bli trött i öronen.
Miljöskatterna utgör 2,5 procent av BNP. Det är den lägsta siffran under 2000-talet. Det har alltså i praktiken blivit billigare att förstöra miljön de senaste åren. Inom EU:s utsläppshandel har det också blivit billigare att vara miljöbov. Utsläppsrätterna har sjunkit dramatiskt i pris.
Som jämförelse är skatten på arbete 26,4 procent av BNP. Det är nog knappast miljöskatterna som hotar jobben.
Ett av de gröna förslagen är att införa en kilometerskatt på tunga transporter. Det har lyfts av Naturvårdsverket som en lämplig ny miljöskatt. Där finns fortfarande höga utsläpp och potential för förändring. Kilometerskatt tas ut på stora vägar, inte i skogen som en del tycks tro. Det går att transportera mer effektivt, flytta en del gods till järnväg eller ibland till båt och att minska transportbehovet. Industrin kommer inte att gå under. Den här gången heller. Och inte heller landsbygden. Kanske tvärtom. Är det dyrare att transportera långt blir det enklare att sälja närproducerat.
Höjd bensinskatt är föga populärt. Det ständiga klagandet på drivmedelspriser har dock inte hindrat att svenskarnas bilpark är bland de mest bränsletörstiga i Europa. Det finns stor potential för bränslesnålare bilar, förnybara drivmedel, elbilar, laddhybrider och hybrider. För många kan även cykel, kollektivtrafik eller bilpool funka. Stora möjligheter som kan infrias om bensin och diesel betalar sina miljökostnader, med resultat att de bilberoende vore mindre sårbara i en värld där oljepriserna riskerar stiga.
Miljöskatteskräcken är överdriven. Trängselskatten skulle bli katastrof för Stockholms näringsliv. Skattehöjningen på villaolja skulle avfolka glesbygden. Varje bensinskattehöjning likaså. CO2-skatten på 90-talet ansågs hota industrins konkurrenskraft. Svavelskatten kritiserades, liksom kväveoxidavgifterna. Få miljöskatter var okontroversiella när de infördes, men de har blivit kvar. Varför? Därför att de fungerar. De driver teknikutveckling, de främjar alternativ, de är mer kostnadseffektiva än subventioner och inte minst, de förbättrar miljön. Ett stort skäl till Sveriges förhållandevis låga koldioxidutsläpp är koldioxidskatten.
Intäkter från miljöskatter kan användas till miljösatsningar. Eller till sänkt skatt på arbete. Intäkten riskerar dock försvinna. Villaoljeskatten ger inga stora intäkter när knappt någon längre eldar med olja.
Världen efterfrågar miljöteknik. Sverige har stora möjligheter, vi har erfarenhet på området och god teknisk kunskap. Många nya entreprenörer med bra idéer står i startgroparna, investerarna är nästan redo, men något får dem att tveka. Vad? Är de bara fega? Ja, ibland kanske, men ofta handlar det om att de är osäkra på lönsamheten. Varför? De miljösämre alternativen är för billiga när de inte betalar sina miljökostnader.
Om vi som orsakar utsläpp inte betalar för vår miljöförstöring så får någon annan betala, nu eller senare. Det är orättvist, förstås, men det gör också att marknaden fungerar dåligt eftersom miljöbättre alternativ inte kan konkurrera som de borde. Teknikutveckling hämmas med för låga miljöskatter, nya lösningar får aldrig chansen och önskade förändringar uteblir.
Detta om något är farligt för Sverige, för vårt näringsliv, för landsbygden och för jobben.
Maria Wetterstrand
Publicerad i Dagens Industri den 7 oktober 2013
På uppdrag av Stockholms handelskammare har Maria tillsammans med ett antal andra experter skrivit ned sina tankar om hur Sverige bäst kan omstarta ekonomin efter pandemin, med fokus på klimat och miljö. Genom att satsa rätt nu byggs Sverige starkare för framtiden. Boken kan laddas ner hos Stockholms handelskammare.
Jag fick en gång tipset av en ledarskapscoach att sluta använda ordet ”måste” när det gäller mig själv och min egen utveckling. Tanken bakom tipset är att måsten känns negativa och skapar stress. Att istället använda ord som ”vill” eller ”ska” skapar en känsla av egenmakt och hjälper oss därför att känna kraft i det vi gör.