Syndabock sökes
I Finland pratar utbildningsministern om att samla alla aktörer för att diskutera skolans sjunkande resultat. Forskare, lärare, elever och skolpolitiker - alla ska tillsammans få vara med och diskutera hur skolan ska utvecklas. I Sverige däremot skyllde alla på alla.
Utbildningsminister Björklund och socialdemokraterna beskyllde varandra. Lärarnas organisationer skyllde på politikerna, på eleverna och föräldrarna. Sverigedemokraterna skyllde, i vanlig ordning, på invandringen.
Reaktionerna på PISA-undersökningen 2013 är klargörande. I Finland är skolan en fråga för samarbete och politikerna eftersträvar en gedigen professionell approach. I Sverige är den en arena för pajkastning och försök att vinna billiga politiska poäng.
Finland må ha tappat i matematik och kan visst behöva analysera varför, men Finland är ändå bäst i Europa sammantaget i de tre ämnen som PISA mätt. Det är inte jättesynd om Finland.
I Sverige däremot är läget betydligt mer allvarligt. Där finns inte tillstymmelse till någon nationell samling eller samarbete. Tvärtom. Skolpolitiken i Sverige har blivit ett blame game, där en syndabock ska hittas och enkla lösningar levereras.
Avskaffa det fria skolvalet så blir allting bra, skanderar några och menar att problemen beror på att duktiga elever väljer bättre skolor. Men även duktiga elevers resultat har försämrats, så analysen har sina brister.
Förbjud företag att driva skolor, menar andra, trots att faktiskt inget i resultaten tyder på att det skulle vara just driftsformen som är problemet.
Förstatliga skolan och ge mer resurser, säger andra, som menar att kommunerna skurit ner på skolan. Anställ fler lärare. Sanningen är dock att skolan hade mindre resurser när den var statlig och även lärartätheten har ökat. Sverige tillhör de länder som lägger allra mest resurser på skolan och lärarna.
Alla har sina egna enkla lösningar, ideologiskt anpassade. Själv är jag orolig över om skolan skulle drabbas av ännu en politiskt motiverad stor omorganisation med svag förankring, som riskerar att rivas upp vid närmaste regeringsskifte. Skolan behöver en samlande diskussion snarare än tvära kast. Ska något göras ska det kunna leva länge.
Jag börjar på allvar bli orolig för att ett av problemen i Sverige är just den ständiga politiska pajkastningen. Det finns alltid någon politiker som kan vinna poäng på att påstå att skolan är usel och dålig, och att just de kan göra den bättre. Ett barn som ständigt får höra att det är dåligt eller uselt kommer till slut att anpassa sig efter förväntningarna. I Sverige har olika politiker i 20 år skanderat att skolan är dålig och usel. Kanske har den bara anpassat sig till våra förväntningar.
Så vad ni än gör i Finland, fortsätt med er professionella inställning. Låt inte skoldebatten bli till en politisk pajkastningstävling.
Maria Wetterstrand
Publicerad i finländska Hufvudstadsbladet den 9 december 2013
Omstartskommissionen
På uppdrag av Stockholms handelskammare har Maria tillsammans med ett antal andra experter skrivit ned sina tankar om hur Sverige bäst kan omstarta ekonomin efter pandemin, med fokus på klimat och miljö. Genom att satsa rätt nu byggs Sverige starkare för framtiden. Boken kan laddas ner hos Stockholms handelskammare.
Om ordet ”måste” och företagens hållbarhetsarbete
Jag fick en gång tipset av en ledarskapscoach att sluta använda ordet ”måste” när det gäller mig själv och min egen utveckling. Tanken bakom tipset är att måsten känns negativa och skapar stress. Att istället använda ord som ”vill” eller ”ska” skapar en känsla av egenmakt och hjälper oss därför att känna kraft i det vi gör.
