Tillåt könsneutrala äktenskap
Den 1 maj 2009 gifte sig Johan och Alf. Den dagen blev det tillåtet för två personer av samma kön att gifta sig i Sverige. En dag de hade väntat på.
Alf är jurist och hade själv varit med och utformat det lagförslag som röstades igenom i svenska riksdagen. Regeringen var, precis som nu i Finland, handlingsförlamad i frågan av Kristdemokraterna. Lagförslaget togs i Sverige fram av oppositionen och formades till sin slutliga form i utskottet, något som är mycket ovanligt. Det röstades dock igenom i kammaren med ett brett stöd.
Jag var 15 år när jag lärde känna en öppet homosexuell första gången. Det var i slutet av 80-talet och ganska få vågade leva öppet. Vilket inte är så underligt i ett historiskt perspektiv. Under stora delar av 1900-talet rådde en statlig likriktningshysteri som resulterade i allsköns vidrigheter. Försöken att utplåna minoritetsspråk, tvångssterilisering av människor som ansågs psykiskt instabila och sjukdomsklassning av homosexualitet kan alla ses som uttryck för detta. Ingen skulle vara annorlunda.
I mitten av 90-talet delade jag lägenhet med en tjej som var ihop med en tjej. Deras kärlekshistoria var precis lika galen, strålande, patetisk och vacker som vilken kärlekshistoria som helst. Naturligtvis. Med den skillnaden att de fick utstå spott och spe på spårvagnen om de höll varandra i handen eller kysstes.
Tidigt 2000-tal var jag inbjuden som festtalare på 10-årsjubileet för lokalföreningen av RFSL i min hemstad Eskilstuna. RFSL är Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, som sedan länge kämpar för homo-, bi-, transsexuellas och transpersoners rättigheter. Jag väntade mig ett 10-årsjubileum med pompa och ståt, plakat och serpentiner. Istället hölls festen i en hemlig lokal mitt i ett industriområde. Knappt ens jag fick veta var. Inga skyltar, inga festplakat, inga serpentiner, inga ballonger. Ingenting vittnade om att det var fest. Varför?
Av rädsla.
Rädsla att bli utsatt för attacker, bli nedslagen på vägen hem, bli trakasserad. Rädsla att någon skulle se vilka som gick dit. Festdeltagarna var som folk är mest, med olika bakgrund, olika utbildningsnivå, olika yrken. Men det fanns en skillnad. Många av dem hade aldrig vågat berätta för släkt, vänner eller arbetskamrater vem de älskade.
På senare år har det blivit bättre, i takt med att rättigheter för homosexuella stärkts. Till och med i Eskilstuna firas numera Spring Pride-festivalen, en lokal variant av Pride.
Att lagstifta bort fördomar är svårt. Men det går att komma en bra bit på vägen. Staten har bidragit till att bygga upp fördomar mot homosexuella och kan bidra till att bryta ner dem. Ett viktigt steg på vägen är att staten slutar diskriminera mellan hetero- och homopar vad gäller äktenskap.
Jag önskar innerligt att den finska riksdagen å det snaraste, på medborgarnas begäran, tar upp förslaget om könsneutral äktenskapslagstiftning igen - och röstar igenom det.
Maria Wetterstrand
Publicerad den 6 mars 2013 i finländska Hufvudstadsbladet
Omstartskommissionen
På uppdrag av Stockholms handelskammare har Maria tillsammans med ett antal andra experter skrivit ned sina tankar om hur Sverige bäst kan omstarta ekonomin efter pandemin, med fokus på klimat och miljö. Genom att satsa rätt nu byggs Sverige starkare för framtiden. Boken kan laddas ner hos Stockholms handelskammare.
Om ordet ”måste” och företagens hållbarhetsarbete
Jag fick en gång tipset av en ledarskapscoach att sluta använda ordet ”måste” när det gäller mig själv och min egen utveckling. Tanken bakom tipset är att måsten känns negativa och skapar stress. Att istället använda ord som ”vill” eller ”ska” skapar en känsla av egenmakt och hjälper oss därför att känna kraft i det vi gör.
